Skrittade fram ute i snön i mörkret. Kände att han var pigg redan då, eller kanske mer lite spänd då han var rädd för varenda skugga som kom i vår väg ;)
Sen gick vi in i ridhuset och så fort jag tog tyglarna så kände jag hur pigg och framåt han kändes, bra framåtbjudning från början! Och sen när vi började trava så kändes allt oerhört lätt. Det var så enkelt att jobba honom ur framåtbjudningen, och han var mjuk och böjbar i båda sidorna. Och så var det hela ridpasset, och han kändes så glad hela tiden och då var jag också glad :) jag satte mig ner en del i traven idag, och det blev enklare att sitta på honom när han hade ett så eget driv. För det mesta så är han väldigt fin men är inte ofta som han känns så här framme från början.
Åh vad han är fin min lilla häst! Massa kärlek till honom! Det är när man får såna här härliga ridpass som man känner att hästlivet och livet i sig är väldigt värt.
Ute i snön på kvällskvisten! Inte bästa bilderna men ändå mysigt :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar